Ja, som sagt; Ni kan kalla mig Maria..

Ibland känns det som att jag i fler aspekter i livet skulle vilja gömma mig bakom ett alias, bakom något, ett skydd och höga murar. För att distansera mig från allt möjligt.
Det är så jag levt livet tidigare, jag ser det nu som en överlevnadsinstinkt. För att orka leva i och som och hur jag gjort, var jag tvungen att bygga de skyhöga murar jag omgav mig med under så lång tid.
Det är inte konstigt, att gamla vanor, beteenden och tankemönster kickar in. Otillåtna överraskar dom mig, ovälkomna omfamnar dom mig och listiga smyger dom sig på
- mina gamla sätt och mitt gamla jag.  

Jag får nästintill dagligen i mitt liv, arbeta med dessa saker. Att göra mig själv medveten  om mig och om min omgivning, att vara på min vakt och för att förändra och förebygga.

När jag skriver det såhär, känns det som att det kan missuppfattas. Mitt liv är en kamp, men på en annan nivå än förr. Dessa saker och beteenden som smyger sig på, tränger sig på, är inga större problem idag. OM jag upptäcker dom!
Min största rädsla, är att fastna i något, att inte upptäcka det och att vad det nu var, fick mig att falla.. Tillbaka till det gamla, tillbaka till allt det onda och mörka som omgav mig och som blev jag.

Därför mina vänner, är jag medveten. Jag kan tappa för en stund, men hittar snabbt vägen åter mot vart jag ska. Mot FRAMTIDEN. MIN framtid, så som jag väljer den.

Sjuk grej det där också, för några år sen (som börjar bli några nu), så förstod jag nog knappt innebörden av det ordet

FRAMTIDEN

Det var så avlägset, så ouppnåeligt, något ont och förvirrande.
Jag levde ju där och då, i ett konstigt, skevt, "här och nu"
Utan att ens leva där och då, jag bara fanns, men inte mycket mer.



Back to life-

Skolan går bra, vissa kurser är vääääldigt sega och den ena kan jag inte förstå varför jag MÅSTE ha, och en annan kan jag inte förstå varför jag valde..sak samma, halva terminen har typ gått och jag kämpar på. Till sommaren är jag klar, det känns också SJUKT overkligt! Då har jag, med mycket slit, pluggat in betyg för fullständig gymnasieexamen!
Det är också en sak jag aldrig hade kunnat föreställa mig att jag en dag skulle göra.
Jag ville nog, men vågade inte ens tänka tanken eller drömma om det, för jag såg så lågt på mig själv att jag aldrig hade trott att jag skulle kunna klara det..

BUT HERE I AM!

Än ska jag väl inte ropa hej, haha en liiten bit kvar

Jobbet jag skrev om förra året, som jag så gärna ville ha, FICK JAG!
Vet inte om jag skrev det, men har tagit körkort också..

Att skriva bara dessa vinster ur mitt liv, som kommer från hårt kämpande, gör mig helt yr ibland. Jag kan knappt fatta det,

att JAG lyckats ta mig hit


Tårarna faller för mina kinder av sjuka kombinationer av lycka, stolthet, värme, kärlek och hopp. Men i samma sekund även av sorg, smärta, otillräcklighets känslor och nedslagenhet.

Jag vet att jag verkligen förtjänar det här, och mitt liv idag har jag skapat genom stora kamper och många hårda tider. Men, jag lider så. Med dom som inte kommit hit än, dom som inte hittat kraften, motivationen och styrkan att se vad dom är värda!

Jag vet, verkligen vet, vilket skitliv så många lever. Och hur hårt livet kan vara mot en vilsen själ. Ibland önskar jag att jag kunde hjälpa hela världens trasiga själar.
Men jag vet att jag inte kan det, men jag kan hjälpa någon, med något - och det gör jag så ofta jag kan!

Kom ihåg att ta hand om er själva och varandra, sprid kärlek och kärlek ska komma till er