Ja, som sagt; Ni kan kalla mig Maria..

Ibland känns det som att jag i fler aspekter i livet skulle vilja gömma mig bakom ett alias, bakom något, ett skydd och höga murar. För att distansera mig från allt möjligt.
Det är så jag levt livet tidigare, jag ser det nu som en överlevnadsinstinkt. För att orka leva i och som och hur jag gjort, var jag tvungen att bygga de skyhöga murar jag omgav mig med under så lång tid.
Det är inte konstigt, att gamla vanor, beteenden och tankemönster kickar in. Otillåtna överraskar dom mig, ovälkomna omfamnar dom mig och listiga smyger dom sig på
- mina gamla sätt och mitt gamla jag.  

Jag får nästintill dagligen i mitt liv, arbeta med dessa saker. Att göra mig själv medveten  om mig och om min omgivning, att vara på min vakt och för att förändra och förebygga.

När jag skriver det såhär, känns det som att det kan missuppfattas. Mitt liv är en kamp, men på en annan nivå än förr. Dessa saker och beteenden som smyger sig på, tränger sig på, är inga större problem idag. OM jag upptäcker dom!
Min största rädsla, är att fastna i något, att inte upptäcka det och att vad det nu var, fick mig att falla.. Tillbaka till det gamla, tillbaka till allt det onda och mörka som omgav mig och som blev jag.

Därför mina vänner, är jag medveten. Jag kan tappa för en stund, men hittar snabbt vägen åter mot vart jag ska. Mot FRAMTIDEN. MIN framtid, så som jag väljer den.

Sjuk grej det där också, för några år sen (som börjar bli några nu), så förstod jag nog knappt innebörden av det ordet

FRAMTIDEN

Det var så avlägset, så ouppnåeligt, något ont och förvirrande.
Jag levde ju där och då, i ett konstigt, skevt, "här och nu"
Utan att ens leva där och då, jag bara fanns, men inte mycket mer.



Back to life-

Skolan går bra, vissa kurser är vääääldigt sega och den ena kan jag inte förstå varför jag MÅSTE ha, och en annan kan jag inte förstå varför jag valde..sak samma, halva terminen har typ gått och jag kämpar på. Till sommaren är jag klar, det känns också SJUKT overkligt! Då har jag, med mycket slit, pluggat in betyg för fullständig gymnasieexamen!
Det är också en sak jag aldrig hade kunnat föreställa mig att jag en dag skulle göra.
Jag ville nog, men vågade inte ens tänka tanken eller drömma om det, för jag såg så lågt på mig själv att jag aldrig hade trott att jag skulle kunna klara det..

BUT HERE I AM!

Än ska jag väl inte ropa hej, haha en liiten bit kvar

Jobbet jag skrev om förra året, som jag så gärna ville ha, FICK JAG!
Vet inte om jag skrev det, men har tagit körkort också..

Att skriva bara dessa vinster ur mitt liv, som kommer från hårt kämpande, gör mig helt yr ibland. Jag kan knappt fatta det,

att JAG lyckats ta mig hit


Tårarna faller för mina kinder av sjuka kombinationer av lycka, stolthet, värme, kärlek och hopp. Men i samma sekund även av sorg, smärta, otillräcklighets känslor och nedslagenhet.

Jag vet att jag verkligen förtjänar det här, och mitt liv idag har jag skapat genom stora kamper och många hårda tider. Men, jag lider så. Med dom som inte kommit hit än, dom som inte hittat kraften, motivationen och styrkan att se vad dom är värda!

Jag vet, verkligen vet, vilket skitliv så många lever. Och hur hårt livet kan vara mot en vilsen själ. Ibland önskar jag att jag kunde hjälpa hela världens trasiga själar.
Men jag vet att jag inte kan det, men jag kan hjälpa någon, med något - och det gör jag så ofta jag kan!

Kom ihåg att ta hand om er själva och varandra, sprid kärlek och kärlek ska komma till er

Vardagsfunderingar

Idag drog skolan igång, efter över en månads ledighet! Dagen började crappy med att vi vaknade supersent, men fick ändå en grym start när jag insåg att jag fick straight A's i slutbetyg på alla kurser jag läste klart innan jul!
High five to me!!
Med detta känner jag mig ännu mer taggad inför denna termin. För er som inte vet, så pluggar jag på gymnasienivå för att få högskolebehörighet. Bättre sent än aldrig sägs det!

På högskolan vill jag läsa till socionom, men vad jag vill bli eller jobba med har jag inte direkt någon titel på. Jag har mina drömmar och visioner, och jag hoppas med den utbildningen kunna få en bra grund till att genomföra dessa! Detta blir andra terminen jag studerar nu (läste två terminer på nån lekskola innan också) och har två till kvar efter denna, så till hösten 2015 hoppas jag påbörja mina högskole studier.

Att vara ensamstående och studera har inte alltid varit jätteenkelt att få ihop, vt-13 hade jag nog aldrig fått ihop utan hjälp från mina vänner! Då var min dotter supermycket sjuk första halvan av terminen. Inte allvarligt sjuk,  men tillräckligt för att inte kunna/få vara på förskolan iallafall. De gånger det gick och hon orkade hade jag med henne i skolan, i övrigt var jag beroende av vänner och delvis familj.

Familjen på både min sida och på hennes pappas sida har alltid hjälpt mig mycket och utan dom vet jag inte hur vi hade fått ihop livet!
Problematiken är att vi bor mitt i mellan orterna dom bor på, med några mil åt vardera håll. Där har våra vänner haft en betydande roll för oss i vår vardag, i flera bemärkelser.

Här under hösten, vilket jag tackar alla mina högre makter för, funkade det under ca 3 månader att hon var hos sin pappa 2 nätter i veckan. Vilket är första gången under hennes fyraåriga liv!! Utan dessa månader, under tiden jag hade delvis kvällsstudier och med hennes gymnastik, hade det blivit riktigt svårt att få ihop varje vecka!
Det fanns verkligen en mening med att just dessa tre månader fungerade med honom!! Och vid övriga tillfällen så som sjukdom osv har hon kunnat vara med mig i skolan då jag har varit "tvungen" att vara där, då han inte varit den lättaste att ha att göra med..

Med allt detta sagt vill jag dels uppmana människor som anser att det är fel att ta med barn när man studerar att tänka till en extra gång innan man dömer, du vet inte grunderna till detta!! Detta kan givetvis användas i alla dömande lägen. Gå en mil i vederbörandes skor, before you judge. Allt är inte alltid vad det verkar!

Hursomhelst verkar mitt schema, hittills, vara som gjort för mig som mamma på heltid! Inga kvälls lektioner och inga sena dagar de dagar då hon har aktiviteter. Så jag håller tummarna att detta kvarstår efter in sista introduktion på måndag!

Detta med att studera oroar jag mig inte så mycket för hur det ska gå, det här jag sett att det går att få ihop.

Nästa utmaning blir nu att försöka få mig ett sommarjobb och få det att funka! Har ju som tidigare skrivit att jag sökt ett jobb (snarare massor!) men speciellt ett jag verkligen hoppas på! Vore såklart smidigare med ett närmare hem då detta är en bit bort. Men detta är verkligen i linje med vad jag vill arbeta med, vad jag brinner för och som jag tror skulle passa mig som handen i handsken.

Drömmen vore att till och med lyckas få ett extra jobb under våren, även om jag förstår att detta kan bli svårt att trixa till. Missförstå mig inte, jag skulle egentligen hellre spendera den tiden med min dotter. Anser att vår tid tillsammans är viktigare än alla pengar i världen, men tanken är att om jag skulle kunna jobba under våren och lägga undan lite pengar, kanske jag kan vara ledig mer i sommar då vi kan hitta på lite mer och få mer kvalitets tid på det sättet. Sen är det ju så att ett extra jobb ger många gånger en större chans till ett sommarjobb.

Åååh, dessa tankar på jobb, tid och pussling är några av de som upptar mest av min 'lediga' tid. Ibland lyckas jag tvinga bort dessa med vetskapen om att allt blir som det blir, oavsett om jag grubblar eller inte. Men ibland etsar sig dessa fast!

Har funderat mycket på att skriva om min besatthet, för den är ett av mina starkare karaktärsdrag. Jag vet inte om det finns ett mer passande ord, men jag ser det som just det! Denna besatthet kommer och går, och gällande allt möjligt mellan himmel och jord. Den stör mig väldigt sällan, kan vara påfrestande, men den är en del av mig och när jag accepterade den blev den lättare att hantera och leva med.

Det jag skriver om jobb ovanför, är just en besatthet för mig. Eller snarare oron/tankarna kring att få ihop det. Kanske ett dåligt exempel, då detta säkert är ett relativt vanligt orosmoment hos föräldrar, ensamstående eller ej. Har många exempel, men inte fler jag är redo att skriva om nu insåg jag när jag försökte..

Så, nog om detta för denna gång.
Här och nu och det som är verkligast är att imorgon är det lördag, och jag har turen att få passa min vän T's båda fina pojkar några timmar!
Så imorgon blir det jag och kidsen med pulkor, snö och bus

Jag älskar att vara omgiven av barn, få människor är så ärliga som dem!

God natt på er alla och hoppas ni får en bra helg fylld av värme och kärlek.
I know I will!