Just exakt nu, är känslorna under kontroll och jag är i harmoni med tillvaron, men så ser inte alla dagar ut. Jag är och har alltid varit en människa som styrts kraftigt av mina känslor och impulser, jag lär mig fortfarande att hantera och styra dessa på bästa sätt och det går absolut åt rätt håll. This is why, jag MÅSTE få utlopp för allt virrvarr inom mig och många har sagt till mig att skriva, beskriva och sätta ord på mitt virrvarr är något jag hanterar. So I give it a try. Även om mitt virrvarr kanske inte alltid blir så sammanhängande eller förståeligt för stunden, kom då ihåg. Jag skriver för MIG, för att lätta på trycket!
Av personliga skäl, framför allt då av respekt och hänsyn till min dotter kommer jag aldrig skriva riktiga namn, då vår tillvaro innehåller mycket känsliga och svåra situationer, beslut och händelser. Jag behöver skriva, för min egen skull, men detta innebär inte att jag automatiskt måste lämna ut henne. Ni som känner mig/oss vet redan det mesta som sker runt omkring oss, men ber därför er att aldrig nämna oss eller andra i vår tillvaro vid namn i eventuella kommentarer osv, den hänsynen förväntar jag mig av våra medmänniskor.
Min dotter har nyss fyllt fyra år, och är den modigaste och tappraste lilla prinsessan jag någonsin stött på. Hon är en riktig krigare, och måste ha fötts med en mycket gammal och vis själ. Hon har varit med om mycket, mycket mer än vad en fyraåring borde ha gjort. Hon har långt ifrån varit medveten om allt i sin omgivning, men ändå alldeles för mycket.
Som mamma, känns detta som ett stort misslyckande. Men jag har bestämt mig för att leva mitt liv utan ånger. Det som har varit, både innan hon fanns och efter att min skatt kom, har varit och det förflutna går inte att ändra på. Jag har bestämt mig för att dra lärdom av det och inte ångra. Klokhet har jag fått höra, överlevnadsinstinkt säger jag. Jag kommer inte dra hela min lifestory här och nu, min och vår historia kommer nämnas och utvecklas när det behövs.
Just nu, befinner sig hennes pappa i häktet, igen. Och detta påverkar såklart henne, men hon har tagit det förvånansvärt bra den här gången. Och fast hon är så liten, är hon så stor. Och att hon blir större gör såklart att man kan prata med henne och hon kan förstå saker, iallafall på ett annat sätt än förut. Jag har irl fått både ris och ros för min öppenhet och ärlighet med henne vad gäller hennes pappa och hans livsstil, men jag är starkt övertygad om min sak! Jag tror på ärlighet, självklart på hennes nivå, men ändock så sanningsenligt som möjligt!
Att andra föräldrar eller människor i allmänhet kan ha svårt att förstå hur jag kan diskutera polis, fängelse och brott med min fyraåring, får stå för dem/er. Och jag kan ha förståelse att människor som aldrig varit i min situation har svårt att se detta som rätt eller okej, but come and talk again when u walked a mile in my shoes, please!
Iallafall, ovissheten i situationen nu är den värsta. Att inte veta någonting. Om jag tror rätt går häktningstiden ut på måndag, vilket kan innebära olika saker:
- Ny häktningsförhandling hålls och han blir häktad ca 2 veckor till eller släpps
- Åtal väcks och rättegång hålls inom en? vecka
Vet inte exakt för vilken gång i ordningen han sitter nu, har tappat räkningen... Sen vi gjorde slut (sista gången!) förra sommaren 2012 när han precis kommit ut från ett fängelse straff på ca 1 1/2 år så är detta iallafall 3e (förmodade)straffet..tror det hunnits med några anhållningar också som inte är medräknade. Det var när han var nymuckad från det straffet och kom hem, som jag kände direkt att då var det nog. Borde det ha varit låångt tidigare men det var då vi skulle göra ett seriöst nytt försök och bo ihop och allt. Jag hade väntat på den dagen under hans straff på över ett år, egentligen utan större förväntningar, men ändå hoppfull. Kan det ha gått en vecka, kanske två innan min gräns var nådd. Den levnadsstilen hade jag jobbat för hårt för att komma ifrån, för vår dotters skull, för att han skulle få komma hem och dra in oss i.
Detta var ett av mitt livs BÄSTA beslut ever!
God natt på er, dags att försöka sova lite och vila inför barnkalaset och sedan barnvakt som står på schemat imorgon. Tack för er tid, om någon tagit sig igenom virrvarret ner hit ;)
Btw, MaPa, har ni sett barnprogrammet? Därifrån fick jag idéen till namnet på bloggen. Ett program där några är på jakt efter en mamma eller pappa, eller en mapa = en mamma och pappa i ett. För kanske ca 2 år sedan sa min dotter i samband med programmet och sången till mig:
"En mapa, som du mamma!"
ONE LOVE <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar