Tidiga mornar och sena nätter tar ut sin rätt, men senaste kanske 4 nätterna i rad!!! har jag fått sova otroligt nog.
Sömn som sagt, är inte något jätte vanligt i mitt liv. Men jag tackar och bockar för varje timme och minut jag får!
I en god väns sällskap har jag haft turen att få vara några dagar, det har nog varit bidragande.
Fantastiskt hur bra det kan kännas att vara två! Någon att laga maten tillsammans med eller till och med bli bortskämd av att få maten lagad åt sig. Att slippa bära den där jä*la matkassen hem från affären själv varje gång. Någon att prata med och kika en film med när prinsessan har somnat. Att somna till en stund i någons famn, är allt obeskrivbart nice.
Känns tomt här hemma på kvällen efter såna dagar.
Men också detta är välbehövligt för mig!
Min egentid är sjukt viktig för mig, nåt många säger att dom förstår men väldigt få verkar göra.
Att bara få vara.
Men saknaden, eller vad man nu ska kalla de, efter någon att dela hela alltihop med kommer den också.
Frågan är bara hur man gör?
Hur sänker man garden och faktiskt släpper någon inpå igen?
Efter så mycket tårar.
Efter så mycket oro.
Efter så mycket längtan.
Efter så många svek.
Efter så många hårda ord.
Efter så många krossade drömmar.
Efter så många sömnlösa, ångestfyllda, tårdränkta nätter.
Jag är fullt medveten om att detta inte är det "normala" och att mina erfarenheter av destruktivitet är av den extrema sorten.
Problemet är att jag inte orkar chansa och riskera a trip to hell and back, igen.
Nåja, haft ytterligare några fantastiska dagar med denna fina människa. I lördags va han och köpte skridskor åt mig, så vi kunde åka med prinsessan
Så himla gulligt och omtänksamt gjort!
Haha det var verkligen en upplevelse då jag inte stått på ett par skridskor på säkert 20 år! Prinsessan va tapper och kämpade på hon med, som bara stått i sina en gång förra vintern! Imponerad över att hon inte tappade humöret eller tålamodet en endaste gång!
På "pappa"-fronten vet vi inget mer. 1 månad har gått, får se hur lång tid det tar innan det är klart med dom osv denna gång.
Han har skrivit ett brev och två kort till henne, och dessa kort gör mig halvt vansinnig. Och henne lika fundersam.. Tror jag skrivit om dessa "Jail mail" vykort? Efter det senaste frågade hon mig varför pappa bara skickar fängelsekort och inga roliga.
Vad svarar man på det som mamma?
Har en gång i tiden själv ansett dessa kort vara humoristiska och jag förstår om andra som får dessa tycker det.
Har bara svårt att se något roligt eller charmig med att skicka dessa till sin 4-åriga dotter. MIN 4-åriga dotter.
Hon skrev ett brev för ett tag sen till honom, delvis skrev hon själv med viss bokstaveringshjälp från mig och delvis skrev jag vad hon sa.
Hon bad mig skriva något i stil med att
"kan du inte skaffa ett jobb istället pappa, snälla"
Detta grundade sig från diskussioner vi haft varför det finns tjuvar, varför vissa sitter i fängelse fast dom inte är just tjuvar och från svenska hiphoplåtars texter. Några dagar efter en väldigt djup och lång av dessa samtal oss emellan sa hon plötsligt till mig på vägen till förskolan en morgon att hon önskade att hennes pappa hade skaffat sig ett jobb istället, eller iallafall försökt.
Och jag kan ju inte annat än att hålla med henne. Det kan inte vara lätt att vara liten i en så skev värld som hon är..
Imorgon är det Tisdag, längsta dagen på vår vecka.
07.15 sticker vi hemifrån
Hon är på förskolan och jag i skolan till ca
16.00 då jag hämtar henne. Vi skyndar hem, kastar i henne nåt att äta och byter om till gymnastiken och tar oss dit.
17.30-18.30 har hon gymnastik och sen ska vi hem då hon brukar få somna i vagnen tills vi är hemma ca 19-19.30.
Dessa dagar hatar jag verkligen vintern! Då jag inte vågar cykla med henne i halkan och bussar sällan stämmer så blir det till att gå, vilket tar sin tid. Men snart är våren här iallafall (hoppas jag!) och då kommer vi farandes fram igen
Dags att slänga sig på sängen med lite plugg innan jag måste försöka sova iallafall.
Men kom precis på en sak jag tänkt skriva om, får bli mer en annan dag. Men hur tragiskt det är när en människa utan direkta drömmar, planer eller mål skrattar åt någon annans. För att de i dennes värld låter ouppnåeliga!
Never stop dreaming. Remember that the sky is the limit
Livet har sina ups and downs, och man vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda.
Men här och nu, känner jag mig otroligt lyckosam och blessed. Finns ingenstans jag hellre skulle vara och det är en underbar känsla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar